Utmaning: Avprogrammera tillväxtskeptisk civilingenjör

Detta inlägg är en utmaning till teknikoptimister och tilväxttroende att (via diskussion i kommentarer, pingbacks m.m. här) "bota" mig från min tilltagande komsumtionskritiska, tillväxtifrågasättande hållning. Dessutom uppvisar jag sympom på att vara utshoppad. Jag borde kanske även botas från mitt motstånd mot överdriven (ofta industrialiserad) stordrift med levande varelser (människor, djur och stora växt-monokulturer). Industrialiserad framställning av teknikprylar och andra döda ting sväljer jag dock oftast, förutsatt att det finns fungerande regleringar som skyddar arbetare och miljö. Anamnes och bakgrund följer:

Jag är civilingenjör, forskar i informatik och är i grunden teknikoptimist. När jag var barn skrev jag demonstrationsskyltar med bl.a. texten "Vi vill ha maskiner som gör luften och vattnet rent!" Sedan dess har insikter om entropi samt om människans ha-begär och maktlystnad gjort mig litet mer skeptisk till teknikens möjligheter att "rädda världen".

På nätet förs en diskussion om potentiellt överdriven klimatalarmism [Hax 1 & 2, Stenudd 1 & 2, DN1, DN2, Newsmill1 & 2 m.m.].

Visst stämmer det att alla teorier ska ifrågasättas och att man ska tänka igenom vad som händer om de är sanna respektive falska. Vad gäller resurs- & klimatfrågor har detta gjorts utmärkt i t.ex. "Costanzas Scenarier", en fyrfältare med de potentiella resultaten: “Star Trek”, “Mad Max”, “Ecotopia” och “Big Government”. Läs kort sammanfattning på svenska eller mycket hellre originalartikeln.

Fyrfältare från Visions of Alternative (Unpredictable) Futures and Their Use in Policy Analysis av Robert Costanza

Jag tycker trots min ursprungliga teknikoptimism att politiska beslut nu bör följa "Technological Skeptic"-världsbilden ovan.

Hos Stenudd träfade jag på Ahrvid Engholm som skrev bl.a.:

"Det enda som varaktigt kan lösa fattigdomsproblemet i världen (och därmed svältfrågan) är fortsatt ekonomisk tillväxt. "Omfördelning" har aldrig löst något, ty det hindrar ekonomisk tillväxt"

Varpå jag svarade:

"Ekonomisk tillväxt i fattiga länder kan väl vara bra tills de nått en bra grundnivå, men menar du att vi behöver fortsatt ekonomsik tillväxt (ständigt ökad omsättning) även i överutvecklade I-länder som Sverige? Räcker det inte här att snurra på med nuvarande omsättning?

Läs och kommentera gärna (åtminstone sammanfattningen i) den Brittiska regeringsrapporten "Prosperity without growth?" (upptäckt via Birger)"

Perspektivet i "Prosperity without growth?" tilltalar mig ur både ekologiskt och socialt perspektiv. Rapporten ineds med "Every society clings to a myth by which it lives. Ours is the myth of economic growth". För att "bota" mig, peka gärna ut felaktiga perspektiv eller orimliga slutsatser i rapporten.

Ahrvids påföljande svar sprudlar av teknikoptimism inklusive resurshämtning från rymden och ganska trevliga argument för varför tillväxt i det oändliga faktiskt skulle vara möjligt. Läs det i sin helhet, resonemanget lutar åt "Star Trek" i fyrfältaren. Det jag särskilt gillar med Ahrvid är att han faktiskt kan tänka sig att diskutera"nolltillväxt" någon gång i framtiden, till skillnad från en del tillväxt-fundamentalister som aldrig någonsin kan tänka sig ett ekonomiskt tillväxtstopp.

Jag lutar som sagt mer åt att man bör bromsa in resurskonsumtion och redan nu sträva efter balans snarare än tillväxt i de rika "överutvecklade" länderna, åtminstone fram till dess att "Star Trek"-möjligheterna övertygande visat sig långt trovärdigare än "Mad Max"-risken.

Även sunda företag med stabil kundbas kan ju gå i konkurs på grund av likviditetsbrist om de växer på för fort utan god planering. Kan inte samma sak hända med en planet - att vi får brist på likvida vitala råvaror och energi redan innan vi kommit förbi viktiga hinder på vägen till "Star Trek"? Att t.ex. världens lättbrutna fosfor som används till konstgödning går mot ett slut innebär ju inte att fosforatomerna försvunnit, men det är lika fullt ett likviditetsproblem för nuvarande verksamhet på planeten.

Övertyga mig gärna om motsatsen. Avprogrammera mig och berätta varför jag tänker fel. Planeten har väl liksom inte samma skyddsnät som de som drabbas av en företagskonkurs.

Varför ska det vara så svårt att få betala för sig?

Jag är inblandad i lägerledningen för ett scoutläger med pirat-tema (den gamla elaka seglande sorten). För att få lite idéer ville jag se Disneys film "Pirates of the Carribean". Vi var ute med bilen och svängde förbi videouthyrarna i närheten, men eftersom det var storhelg så var det stängt hos båda två.

Utmärkt tillfälle att testa filmhyra via nätet tänkte jag, ett aktivt konto hos iTunes skulle göra det till en lätt match trodde jag. Väl hemma upptäckte jag att det (tydligen av avtalsmässiga skäl) inte går att titta på film via iTunes i Sverige. Sökte vidare efter onlinetjänster för filmnedladdning, hittade SF-anytime och CDON On Demand. Båda ställena krävde att man kör Windows, motvilligt bootade jag om min Mac i windowsläge bara för att efter en massa besvär upptäcka att piratfilmen inte fans i utbudet hos någon av dem. Jag gav upp filmletarförsöket för den kvällen. Nästa kväll gick jag och hörde efter om någon av grannarna hade filmer med pirat-tema och fick låna filmen jag hade försökt hyra. Därmed förlorade Disney och distributörerna den chansen till intäkt, någon med fildelning i ryggmärgen hade nog efter misslyckade lagliga försök valt piratbukten istället utan särskilt dåligt samvete.

När jag idag inför denna bloggpost letade riktigt intensivt hittade jag faktiskt filmen för nedladdning hos film2home.se, även här krävdes windows, förmodligen p.g.a. DRM-skräp. Nu hade jag ju redan sett den, men kollade för skojs skull upp priset: 49 kr. Söker man via Prisjakt hittar man den även som fysisk DVD-skiva för 49 kr hos Ginza, då får jag möjligheten att när som helst visa den på DVD-spelaren, Mac-datorerna, ladda över till iPoden, samt ett snyggt (men miljöresursslösande) fodral att stoppa i hyllan, samt rätten och möjligheten att låna ut filmen till vänner. Vanlig postorder och plastskiva från Ginza verkar allstå klart mer prisvärt än det enda lagliga nätalternativet jag hittade.

Varför betraktar man de betalningsvilliga kunder som söker sig till de nätbaserade betaltjänsterna som "tjuvar" och slänger på en massa DRM? Genomkorkat. De som inte vill betala söker sig ju inte ens till desa tjänster, när filmerna ändå alltid redan finns någonstans på nätet.

Via en test av lagliga filmtjänster hittade jag nu Headweb som kör med vattenmärken istället för DRM, tillåter utbränning på DVD-skiva och inte kräver Windows, det kanske finns hopp för lagliga alternativ trots allt? (Fast de har väldigt få titlar, piratfilmen finns t.ex. ej.)

P.s. Inläggstiteln är inspirerad av ABBA-Ulveaus som tydligen inte heller vill betala mer än nödvändigt.

Står upphovsrätt mot medborgarrätt? - Embryo & jag @ Farmorgun

I korthet: Försök se hur och när medborgarrättskramare och upphovsrättskramare pratar förbi varandra och tillskriver varandra dumheter i onödan och få dem istället att krama varandra och våga lita på att folk faktiskt vill stödja dem som skapar kultur. Upphovrättslagar behövs inte idag för att skydda upphovsmän mot sin publik utan istället för att skydda dem från potentiellt giriga mellanhänder.

Litet längre: Jag hade förmånen att i kommentarsfältet hos farmor Gun få föra ett långt samtal med författaren "embryo" (han/hon har en konstnärlig blogg, mer vet jag inte om identiteten). Jag tror dialogen kan vara till nytta för den som är intresserad av djupare samtal angående eventuella krockar mellan upphovsrätt och medborgarrätt/integritet. Ganman och Höglund har ungefär samma ihoprörda frågeställning och irritation som embryo ursprungligen hade, så jag kan tänka mig att det gäller fler upphovsmän.

Embryo irriterade sig på Piratpartiets "envetna polarisering mellan upphovsrätt och medborgarrätt". Jag gissade att det berodde på att Piratpartister i kortfattade medieuttalanden är rätt dåliga på att få fram skilnaden mellan dessa problem och det vore bättre om de tydligt fick fram:

1. Massiv övervakning står mot medborgarrätt

samt

2. att PP (i likhet med forskare som Lessig) har anammat synen att en allt för stark kommersiell upphovsrätt står mot kreativa möjligheter för andra som vill bygga vidare på redan existerande kultur. (Detta har alltså i sig inget med medborgar-kränkande övervakning att göra)

1 & 2 möts och blandas ihop bara om man med hjälp av allt för omfattande övervakning av privatpersoner vill stoppa spridning av upphovsrättsskyddat material. (Jämför med om man hade haft en kontrollant vid varje kopieringsapparat för att hindra upphovsrättsbrott via papperskopior.)

Vi gick sedan vidare och diskuterade olika distributionsformer, och deras möjlighet att ge ersättning till upphovsmän. Jag påstod även att det går utmärkt att konkurrera med gratis eftersom folk gärna ger tillbaka när de gillar något. Vi går även in på vad som är tekniskt och integritetsmässigt möjligt eller inte att använda som underlag för "bredbandsskatt" om man skulle tycka en sådan var en bra idé.

Embryo säger mot slutet av diskussionen:

"jag tror också att genom en mängd olika kanaler: kompromisser och avtal och licensförfaranden och lagliga medel och - ja faktiskt - folks ärlighet

så kommer vi att komma ifrån olagligheterna och pajkastningen

men allt detta med en given upphovsrätt i botten: så att det finns någonstans att kanalisera såväl inkomster som ansvar [...]

det är möjligt att det är så att vi måste leva med ett visst illegalt spill"

Jag gissar att det i nuläget vore bra att ha kvar en upphovrätt, dock reformerad i t.ex. Lessigs anda så att fokus tas bort ifrån själva kopiorna och vad privatpersoner gör utan vinsstsyfte. Istället ska upphovsrättens försvar fokusera på kommersiell användning (inklusive kommersiellt tillgängliggörande) av verken. Där pengar systematiskt genereras med hjälp av skyddade verken bör uphovmännen få del av kakan, det är vore väl förankrat hos de flesta.

Brändén säger i SvD idag att "försvaret för upphovsrätten har blivit en fara för samhället". Det är just försvarets metoder, attityd och ovilja att tillåta visst spill som är en fara inte bara för samhället utan också för upphovsrätten själv. Skötte man det snyggare skulle inte folkförankringen för en (något reformerad) upphovsrätt vara i fara. "Illegala spillets" storlek är förmodligen proportionerligt mot tillgängligheten och smidigheten hos de upphovsrättdsrespekterande alternativen. Fanns nästan all musik hos tjänster som Spotify, motsvarande välfyllda tjänster för videomaterial skulle de konkurrera mycket väl med "gratis".

Om du får välja mellan att till dina favoritartister kanalisera en slant av reklamintäkter eller abbonnemang varje gång du lyssnar till dem och alternativet att de inte får något alls, vad skulle du välja? Vi fattar ju alla att ju mindre tid upphovsmän behöver jaga pengar i form av sidojobb m.m. desto mer tid hinner de lägga på skapande.

Sköter man dessa upphovsrättsrespekterande tjänster snyggt samt tydligt och övertygande visar hur stor del av kakan upphovsmännen får skulle "pirate bay" eller privat kopiering bli ett undantag folk söker sig till för material som inte finns på de andra tjänsterna.

Om e-böcker och ljudböcker finns lättillgängliga via biblioteken (och kommersiella spotify-liknande alternativ) varför skulle man ladda ner via piratbukten? Jo bara om de insisterar på att ha konstiga DRM-skyddade format som inte kan läsas på alla system. Varför DRM-skydda ett bibliotekslån förresten? Kontraproduktivt för upphovsmännen om det driver folk bort från de lagliga tjänsterna.

Jurudikprofessorn Lessigs senaste bok "Remix" (finns även att ladda ner som PDF med CC-licens) behandlar i detalj risken med att föra "copyrightkrig" mot stora delar av befolkningen och visar på mer konstruktiva alternativ.

På sätt och vis kanske Brändén har rätt om upphovsrätten, men troligen bara i förhållande till privatpersoner, kanske upphovsrätten där är dödsdömd eftersom den inte behövs. Finns det upphovsmannastödjande alternativ som folk (enligt mig) i tillräckligt stor utsträckning kommer välja självmant så behövs ju inte upphovsätten för det scenariot och kan då få "vila i frid". Misstänker dock att upphovsrätten behövs för de fall som embryo tar upp när vi talar om kommersiella mellanhänder "det är en girig värld vi lever i: och dom girigaste ger blanka den i vare sej upphovsrätt eller ersättning
därför måste våra rättigheter skyddas i lag"

Till sist ett varmt tack till "embryo" för att han tog sig tid att föra en längre dialog. Hoppas nu även få möjlighet till seriös dialog med Ganman och Höglund.

Uppdatering: Upptäckte just en mycket genomarbetad och tänkvärd kommentar från signaturen "Upphovsman" till inlägget "Ta inte ifrån mig mitt privilegium!". Kommentaren finns en bit ner i inlägget. (Synd att han inte gav sitt namn, texten är värd beröm och huvudtankarna skulle nog uppskattas även av de flesta "pirater"). "Upphovsman" har bl.a. varit listetta i ett land och beskriver hur musik, inte upphovrätt genererar pengar. När man läser blir det så tydligt igen att upphovsrätten inte behövs mot publiken (privatpersoner) utan för att de som genererar pengar av andras verk ska dela med sig. Bra att inte ens piratpartiet vill avveckla den kommersiella upphovsrätten, eller som Hökmark sammanfattade "jag noterar att alla är för upphovsrätten, då är det bara att gå vidare och reformera den".

Hur lång den kommersiella skyddstiden sedan ska vara är en separat fråga, någon gång måste ju kulturen bli "allmängods" fritt att bygga vidare på (även kommersiellt). Det hade nog inte skadat om t.ex. Elvis skyddstid hade gått ut nu... Om man som PP föreslår så korta skyddstider som 5 år borde det åtminstone efter den automatiska initiala skyddstiden vara möjligt att enkelt ansöka om förlängt skydd yterligare några perioder om man önskar.

Uppdatering 2: Jag och (Magnus via) Embryo har fortsatt samtal i kommentarstrådar hos livbåten och hos Karl Sigfrid (Notera att "Erik S" hos Karl Sigfrid inte är jag. Jag identifierar mig som Erik Sundvall.) Jag har också förmånen att få föra ett intressant samtal med Ganman & Höglund i diskussionen om "nya piratpartiet" hos op.se.